Glede kan jo være så mye forskjellig…
En form for glede er det å slippe taket i hemninger og sjølkritikk…
…og bare slå seg litt løs!
Sangen jeg synger ett vers av i videoen under dukket opp under en Reading på Agape denne uka. Det var bare melodien som “kom”. Jeg strevde fælt for å erindre hvilken sang det var! Den jeg leste i forbindelse med at sangen dukket opp, hadde også lyst til å finne ut hvilken sang dette var.
Omsider husket jeg ordet “Løvsprickningen”, og da ordnet det seg!
Syner i lövsprickningen
Nu brinner vårens blåa eld, på Abborbergets krön,
där dansar Kalle Knopare, gudomligt ung och skön.
Krökt sitter Ivan speleman och flinar vid sitt spel,
och Rallar-Anton känner sej rätt salig för sin del.
Hej, vinkar Tryckar-Pelle han är smärt och han är flink,
och hostar du en maning är han redo på en blink.
Ha bugar för Amanda och så hånfull och så mörk,
står herr studenten Bläcksta-Nils och spanar bak en björk.
Det går en svag resedadoft av markens unga gräs,
där strös av Perbergs-Joel några “no” och några “yes”.
Och Inga-Lill från backarna hon tror att nästa vals,
skall Bagar-Harald linda ömt sin arm kring hennes hals.
Nu löva det i dalar och nu lövas det på höjd,
nu dallrar månget hjärta i sin första svårmods fröjd.
Och Munkås-Nicklas pojke konfirmerad jämt och rätt,
han går i bror sins byxor nu och sträcker cigarett.
Nu lyser det till sommar och nu lyser det till sol,
ack kypare, ack kypare, förunna mej en stol.
Förunna mej en hela och en halva och en ters,
att glömma mina bleka år och mina tomma vers!
Her er Gøran Fristorps versjon. Jeg hører at jeg ikke var helt tro mot melodien da jeg sang, men pytt-pytt!
Nyt…
Ble du i godt i humør av dette?
